Fars Dag.

Morgonen började med att mamman fick sovmorgon..
Usch och fy det borde väl vara tvärtom..
Väl uppe bytte jag plats med maken som fick sova ett par timmar till  innan vi skulle ut och fira fars dag.
Under tiden som maken sov passade jag på att packa en picknick väska med nybakad äpplekaka med dom sista äpplena från trädgården, koka kaffe och varm choklad till barnen.

Mitt upp i allt ringer min älskade vän från Grekland och vi pratar, gråter och skrattar i nästan 1 timme,.
Att jag saknar henne är uppenbart. Hon har visst mått likadant och är som jag inne i en period av otrolig längtan.

Efter varandra - det som var och det som man hade hoppats skulle bli.

Att man kan sakna en vän så fruktansvärt mycket är ibland svårt att förstå..
Nu längtar jag något grymt efter våren då hon förhoppningsvis kommer hit, sen till sommaren/ hösten då det förhoppningsvis blir bröllop - min underbara väns bröllop. En resa till Grekland med alla barnen och maken och sin allra bästa vän. Vad kan bli bättre...

Inte mycket.

En farsdag som tillbringades ute bland skog och mark var riktigt mysigt. Maken uppskattade både mossaplockningen och presenterna..
Fortfarande känner jag den där dåsigheten som man får av att vara ute i naturen och det är underbart.
Men nu är det farsdag middag som gäller (som maken står och förbereder själv) och söndags plock..
Hmm och harkel.. Kanske borde gå och avlösa honom...
Det är ju trots allt FARS dag!


♥ Linda