Gott Nytt år

På er allesammans.

Detta året har gått fantastiskt fort- Knappt så man vet vart det tagit vägen.
Och för oss har detta året inneburit en hel hög med förändringar.
Fler än vi nog kunde förvänta oss eller ens gissa oss till.

Ganska chockartat måste jag få säga så här när jag tittar tillbaka på det.

*Husköp
*Renoveringar
*Ny skola och nya vänner för Shola
*Min utbildning blev klar
*Graviditeten
* 1 år som gifta
* Miltons födelse

Blev en hel del.
Och inatt firar vi 5 år tillsammans.
Herregud- tiden springer verkligen bara iväg.

Milton har hunnit bli 9 dagar .
9 dagar som nog varken jag eller Kamran kan säga vart dom tagit vägen eller vad vi egentligen har gjort.
Förutom att gosa, lukta på bebis, mata, bytt blöjor och nattat barn.

Ja jo- jag har ju hunnit dra på mig en förkylning under dom dagarna och nu öroninflammation!!
Är allmänt hörselskadad för tillfället och lär inte ha några problem med alla raketer som skjuts ikväll/natt.

Idag blir här iallefall en del gjort. Precis klara med städning av nedervåningen. Tvättmaskinen går för fullt.
Oj vad tvätt det blir med en liten kille som har en tendens till att kissa ner precis allt.
Kissa i det fria är nog skönast.

Nu blir det kalkon förberedelser som gäller.
Tar ju ca 3 timmar innan Kalkonen är klar.
Förberedelserna säkerligen 1 timme om jag lyckas få gjort det i lugn och ro - knappast troligt.

Dags att sätta igång dårå.

Önskar er alla en god fortsättning på det nya året.
Att nya året innebär en massa förändringar till det bättre.

P- tänker på er. Hälsa familjen, bror, syster,mamma och pappan din.

PKU- test

Idag har vi vart tillbaka på Mölndals sjukhus.
Det var dags för PKU testet, hörseltest och en allmänn koll igen då vi åkte hem så tidigt från sjukhuset.

Allt visade sig vara fin fint.
Han växer som han ska, äter som han borde. Det gula bajset är normalt *S*


Sådant som man glömmer bort när det går drygt 8 år mellan gångerna.
Nätterna har börjat bli mer regelbundna. Har i natt bara vaknat 2 gånger av att lillkillen vill ha mat.
Det var ganska otroligt när man fattade det på morgonen.
Och man fick sovit till 8:00 imorses oxå utan problem.

06:07

23/12-07 kl 06:07 kom våran älskade son ut.

Milton aka Milo Darius (?!) blir förmodligen namnet på vårat underverk

3375 gram och 48 cm lång.

Hade absolut ingen brådska till denna värld. Trots en massa värkar och sammandragningar visade han ingen som helst tendens till att vilja komma ut själv.

Åkte in första gången på fredag 21/12 - 07 kväll/natt, med 2½ till 3½ minuter mellan varje värk.
Genomgick en del undersökningar och fick stanna kvar tills närmare 04 på lördag morgon, då vi valde att åka hem för att sova då det inte hänt någonting på dom timmarna som vi tillbringat på förlossningen.

Fick medicinus att sova på och sova väl max 1½ timma hemma.
Dagen gick och värkarna var kvar, dock inte lika regelbundna som innan.
Försökte röra mig så gott det gick för att få igång allt.
Vid lunch på lördag blev det dags igen. Åkte in och hade på 8 timmar öppnat mig 4mm...
Värkarna blev bara kraftigare och kraftigare. Fick rådet att promenera runt på sjukhuset en stund för att få det att sätta igång.
Ca 1 timma senare kom vi tillbaka från promenaden och hade då öppnat mig drygt 1 cm till.
Började se slutet på tunneln. Gick sakta men säkert framåt.

Åkte hem igen och fortsatte att promenera runt i flera timmar. Värkarna höll på av och till, och kändes som att dom borde ha gjort susen.
Vid 21 tiden var jag så trött och ledsen , både fysiskt och mentalt utmattad att jag satt i tårar och kände att jag klarar inte mer. Hade sedan fredag sovit kanske 3 timmar.

Ringde in till förlossningen och förklarade läget.
Den bm som jag pratade med då visade klart och tydligt per telefon att hon egentligen inte tyckte att jag behövde komma in, Men sa dock att vi var välkomna endå.

Åkte in igen - 3dje gången gillt, eller vad säger man.
Väl där inne bad jag om att få samma bm som vi haft på fredagsnatten. Britta.
Står i korridoren med gråten i halsen och har precis genomgått en av värkarna när hon kommer ut från undersökningsrum.
Hon kommer fram till mig och Kamran och ger oss en kram, och säger att vi ska följe med henne så ska vi se hur långt vi kommit.

Väl inne i undersökningsrummet gör vi ctg och gynundersökning. Har fortfarande inte öppnat mig nåt mer.
Vi börjar diskutera sömnmedicin, morfin och annat så att jag ska få sova där.
Eftersom vattnet fortfarande inte gått efter lite mer än 24 timmar så frågar jag om möjligheten med att spräcka fostervattenshinnan.
Britta går iväg för att konsultera med läkaren och kommer tillbaka efter 10 min.
Dom godkänner en igångsättning, kan man väl kalla det.
Ryggbedövning först, sedan spräcker dom hinnorna när jag fått vila en stund och sedan ev värkstimulerande dropp i fall att värkarna avtar.

Vi börjar allt och jag får sovit. Mår hur bra som helst. Dom spräckte hinnorna och avvaktar till 4 snåret för att se om vi behöver värkmedlet. Vilket vi inte gör. Jag har mer värkar än innan, hårdare och oftare, och dom gör nytta.

Kl 06.07 kommer våran älskade son.
Efterlängtad och underbar.

En känsla som knappt går att beskriva.
Stannade på sjukhuset i dom 6 timmar som är måsten. Fick knotten undersökt och godkänd att åka hem.
Utmattade och dödströtta, men ååh så underbart det är att vara samlade och hemma.
Första julen i nya huset, med nya syskonet och en massa paket som redan är öppnade ;0)

Nu ska här bli julfrukost.

Beräknad Födsel

Idag ja...

hehe och här sitter jag fortfarande. Inga nyheter är väl bra nyheter eller vad säger man?!

Värkarna kommer och går, mer och mer ofta kan jag ju tillägga och starkare och starkare i styrka..
Men fortfarande verkar dom inte göra någon speciell nytta.
Knotten trivs som sagt alldeles för bra i magen min.

Får väl se om dagen vill bringa nåt fint till oss eller om det blir en senis...
Kanske med en penis...

Det får bli mitt julrim..
Vem har ork och tid till rim så här i väntans tider annars lixom.

Sitter och funderar på hur och när man ska börja baka bröd osv för julmaten på måndag, kanske ska ta söndag kväll till det...
Då vet man att man har färskt bröd iallefall...
Allt annat kan man ju pyssla med på julafton under dagen kanske, eller skinkan ska nog fixas på söndag kväll oxå..

Längtar till jul..
Alla klappar och mys pys, första julen hemma.
Ska bli såå skönt. Har dock sagt till mamma att har vi inte knött ut knott på julafton så kommer vi dit och käkar jullunch med resten av familjen..

Nää nu ska jag dra mig vidare, Sååå trött idag så det inte är sant.

Petra- jag tänker på er. Hoppas att allt blir bra/bättre, och att ni endå kan finna någon njutning av att vara tillsammans som familj. Kram på er.

God jul och Gott nytt år
till alla utifall att jag inte skriver mer på ett tag..

Grattis

På Amanda som idag fyller 8 år =0)

Ja må hon leva, Ja må hon leva, Ja må hon leva uti hundrade år *trallar vidare*

1 dag kvar till BF.
Eller nja. Det beror ju lite på hur man räknar.
På familjeliv så räknar man att BF är - 1 dag, Då ska det va klart.
Hos Bm är det idag 2 dagar kvar och BF är dag 0..

om ni hänger med.
Iallefall... Är förhoppningsvis inte mer dagar än så kvar.
Satt igår kväll med värsting sammandragningarna, visade Kamran och han undrade va fan det var som hände i magen på mig.
Såg ut som att knott bökade runt ordentligt och tyg knödde ut med rumpan som en boll precis under revbenen på mig.

Men icke då. Det var min "lilla" sammandragning.
Såg riktigt kusligt ut.För att inte tala om smärtan som börjar komma. Just den där sd gjorde inte så ont, den i köket då jag fick stödja mig mot köksbordet och luta mig över det för att kunna andas samtidigt som jag höll mig stående gjorde nog ondare...

Morgonen

Idag har vi vart iväg med Shola för att ta det där underbara blodprovet som hon senaste månaden vägrat att ta!!

Gick hur bra som helst.
Efter mycket tjat om att vi är oroliga för henne då hon aldrig blir ordentligt frisk,
och några "små" hot om att vi inte kommer att fira julen i år om hon inte
tar det så gick det hur bra som helst.

Hon har vart helt livrädd för att det skall göra ont, och bromsat sig totalt.
Har inte ens gått att prata med henne om det.
Idag gick det som sagt som smort.

Gick på 2 röda och första kommentarerna var ;

- Men herregud det kändes ju inte ens.
Vad har jag vart så rädd för??!!
Kanske jag kan få komma tillbaka varje vecka ;0)

Kan lugnt erkänna att jag är en väldans stolt mor idag.

Har nu sen jag kom hem vid 10:30
*käkat lite lunch
*bryggat mig en kopp kaffe
*plockat bort våra smutsiga sängkläder
*startat en maskintvätt (sängkläderna)
*storstädat badrummet , skötbord och allt vad det innebär
*vikt och lagt in ren tvätt

Ska nu upp igen för att bädda nytt och dammsuga övervåningen.
Ev tvätta golv och möjligtvis lite dammning..

Shola slutar skolan om ca 1 timma. Hemma om möjligtvis 1 ½ ska försöka bli färdig tills dess.

2 dagar till BF. Och magen är hur lugn som helst.
Eller nja nästan iallefall. Hoppas på att springet i trappan idag ger lite effekt.
Inte för att jag tror det men men..
Kamran är och jobbar i varberg då vi känt att det lixom inte finns någon mening med att han sitter som på nålar på gbg kontoret och bara "väntar" ut tiden.
Räcker med att jag typ sitter hemma och gör det.

Kommer dock hem relativt tidigt idag så får vi eftermiddagen att mysa tillsammans.


Min dröm om en vit trappa är uppfylld

Nu låter det helt annorlunda

3 dagar kvar tills BF...

När jag vaknade och kom ner i morse..
(ja jo ni läste rätt, uppe med tuppen vettu - 04:40)


Slog det mig att jag kommer att sakna min mage när knotten är ute.
Att känna knotten rumla runt och slå.
Hicka och trixa på där inne.

Jag kommer ju å andra sidan kunna lägga min kärlek på knotten istället.
Pussa,känna, krama, mysa allt det där underbara som man sett framemot.
Men magen kommer ju att försvinna.
Jag kommer ju inte att ha nåt där inne längre.
Som busar och bökar. Får mig irriterad men endå nöjd och lycklig på samma gång.

Kommer bli en ordentlig omställning.
Att det är nästan 8 år sedan sist gör det nog inte lättare.
Att folks syn på barn och uppfostran har förändrats så totalt gör inte att man känner sig tryggare för det som komma skall heller.
Jag vet ju var vi står, men all ny fakta som kommit, alla skrämsel fakta skrämmer mig faktiskt.

Att inte kunna styra framtiden själv gör mig livrädd.
JAG = Kontrollfreak...

Har jag inte kontroll blir jag nog näst intill gaalen.

3 Dagar kvar som sagt.
3 Dagar som jag ska försöka njuta helt och fullt utav (kanske några till om knotten inte vill).

Idag ska vi iväg med Shola på ögonundersökning.
Fick en remiss till henne för x-antal månader sedan och idag är det äntligen dags.
Får se vad Fabro ögonläkare säger om hennes syn. Om det blir glasögon eller ej.

Förhoppningsvis så kan vi handla lite på vägen oxå.
Har inte kunnat sova alls inatt.
Blandade tankar och drömmar om knotten och jul.
Har inte ens planerat julafton hemma hos oss.
Inte införskaffat mat eller nåt.
Inte ens gjort en lista.
Förrens i natt!!

Då jag har legat och sovit, vaknat tänkt igenom julbordet.
Vad vi ska handla, vad vi ska äta, när, var och hur..
Har kanske sovit max 5 timmar allt som allt i natt.

Så vi får se om vi hinner med nåt sådant idag eller om det får bli imorgon.
Känns jätte knas att det är jul om 1 vecka, och att vi då kanske inte är 3 i familjen utan 4a..
Klapparna ligger under granen. Inte alla men dom som kommer från släkt som inte kommer träffa oss förrens knotten är född.
Där ligger även en del till knott.

Idag fyller Vincent 9 år , Stora killen.
Om 2 dagar är det Mandisens tur.. *S*
Hon är ingen Mandisen längre, det var hon när hon var en liten skit ;0)
19e blir hon 8 år.
Och snart även hon storasyster.
Herregud vad tiden går snabbt förbi en.

Tror jag har någon ångest eller nåt för att tiden springer förbi och livet går vidare.
Barnen växer, vi får nya liv till oss.

Oj oj oj... Den tankegången tror jag vi tar en annan gång.
Skulle nog kunna sitta och blogga resten av dagen om jag inte sätter stopp nu!!

Min dröm om en vit trappa är uppfylld

Gnälligt värre.

Ska det vara att man känner sig som värsta gnällkärringen dom sista dagarna/veckorna??

7 dagar kvar idag om knotten behagar titta ut.
Orkar inte mer.
Är så gnällig så det inte är sant.
Kamran med.
Vi gnäller på varandra och på magen *S*
Och försöker berätta för knotten att nu är det minsann dags att komma.
Varken mamma, pappa eller stora syster orkar vänta längre..

Jaaa vi är ego!!
Men seriöst. Nu får det lixom räcka.
Minns inte alls att det var så här med Shola. Visst ville man att det skulle vara över och att bebisen skulle komma ut så man fick se det lilla underverket.
Men den här gången är det bara jobbigt...

Jobbigt, jobbigt, jobbigt!!!

Håller på hemma och försöka tänka på annat.
Pysslat lite med hemma gjorda julklappar på morgonen.
Sen en snabbis till MVC. kolla blodtryck och kisseprov igen.
Allt såg ok ut.
Lyssnade på knotten.
Ringde förlossningen gjorde min bm oxå.
Då igår kom det lite vatten... =0P
Och vi trodde att det var vattnet som gått. Det har det väl oxå. Men inte på riktigt.
Eftersom värkarna inte satt igång mer eller det kommit mer vatten så var detta enligt förlossningen ett falskalarm...
Sådana kan man oxå få...

Underbara underbara graviditet.
Så nu har jag gett upp..
Säkert femtioelftegången jag skriver det..
Men nu varken bryr jag mig eller tänker klocka.
Vill knotten födas hemma så varsågod..

Hinner vi in så hinner vi in. annars får vi göra som kvinnsen på stenåldern..


Nu ska jag städa färdigt..
Dricka upp mitt kaffe och påbörja middagen..

Min dröm om en vit trappa är uppfylld

Lucia Firande

Har Shola på sin skola idag.
Skall vara tärna.
Vi hade nog tippat på Lucia, men icke..
Glitter i håret och runt magen skall hon ha.

Räknar dagarna tills knotten ska komma gör hon oxå.
Har försökt förklara för henne att knotten kanske inte vill komma ut den 21a.
För som det verkar nu så ligger knott gott där den ligger...

Typiskt!!!

Vet ju hur barn kan vara när man säger ett datum eller dag. Dom blir såå inställda på att då sker det.
Och gud nåde dig om du bryter mot det ;0)

Idag är det 8 dagar kvar till BF.
Och känns precis som att det inte kommer att ske nåt innan det är dags.
Ska ner till bm idag. Lämna kisseprov och ta blodtryck.
Gick iväg med Kamran igår för att handla. Satt på våran lilla bänk i hallen och hade tagit på mig skorna. Fick hjälp att resa mig upp, han precis ställa mig upp så kändes det som att någon slog till mig i huvudet och jag höll på att svimma.
Fick snällt sätta mig ner och fick lite juice av Kamran, utifall att det var sockerfall.

Gick iväg, men mådde knas ganska länge efteråt.
Blev yr i huvudet en gång till efter det, i affären. Men inte alls lika mycket.

Ska ta upp detta med bm idag oxå då hon är lite orolig för mitt blodtryck.
Så får vi se vad dom tycker om det.
Och vad som skall göras.

Skall idag försöka komma åt så jag kan paketera lite julklappar.
Ligger lite påsar här och där.
Ska fixa ett kort till Kusin Vincent oxå som fyller år den 17:e.

3dje advent har min moster middagsbjudning för släkten + kalas för Vincent samtidigt.
Får se om det är något vi kommer att vara med på eller om vi stannar hemma.
Beror helt och fullt på.
Lämnar Vincents paket till mamman min annars.

-Gisela Hoppas att ni får en underbar jul och ett gott nytt år oxå =0)
Och att allt är bra med er !

Min dröm om en vit trappa är uppfylld

Igen

Jaha.
Så var man inne hos bm igår för vanlig veckorutinkontroll.
magen växer som den ska - sf mått 34cm
Kolla blodtrycket och det hade stigit igen!!

140/80 denna gång. Högre än det var sist.
Fick göra kisseprov och det såg bra ut. Ingen äggvita där inte.
Men bm vet inte varför mitt blodtryck håller på som det gör.
Och inte jag heller.
Fick ny tid imorgon för att kolla blodtrycket och lämna kisseprov, igen...
Börjar bli aningens tröttsamt det här.

Dock känner jag att jag börjat bli mig själv igen.Har mer ork, mer lust och känner mig väldans mycket lättare i kroppen.
Som jag sa till Bm när hon konstaterade att jag såg fräschare/piggare ut.
- Det känns som att kroppen är klar med graviditeten.Att knotten egentligen borde vara ute,men h*n har inte förstått det ännu.. *S*

Foglossningen har ju blivit 1000 ggr bättre.
Jag kan gå i trapporna hemma utan att skrika av smärta, jag kan promenera till affären utan att fundera på hur jag ska kunna ta mig hem.
I söndags blev det en promenad på ca 3 timmar och jag har fortfarande ork när jag kom hem..
Visst får jag mina "duster" av trötthet. Men inte alls på samma sätt som innan.
Då det räckte med att gå på toa och sen var jag dödstrött.

Dansade till och med för Kamran igår.. *asg*
Han tittade storögt på mig och frågade vad som hade hänt..
Jag kan röra på höfterna igen.. Kors i taket!!

Knott har vart väldans lugn hela helgen. Nästan så det har varit läskigt lugnt.
Har märkt under graviditeten att det kommer ett par 3 dagar då det är äckligt lugnt och knotten "vilar" upp sig.
Men sen sätter allt igång igen. Dock har det denna gång vart mer påtagligt.
Kanske för att det inte är så många dagar kvar och oron för förlossning osv börjar sätta in på allvar.
Men nu här på morgonen har knott börjat valsa runt i magen igen.
Ungefär samma aktivitet som tidigare. Och jag kan slappna av.

Nedräkningen

Kan börja...

10 dagar kvar till BF.
Känns som att det kommer att bli 10 otroligt långa dagar.
Men samtidigt dom snabbaste dagarna i mitt liv.
Känns både skönt och trist på en och samma gång.

När knotten väl kommit kommer jag att sakna magen, rörelserna och allt mys med att ha knotten i magen.
Å andra sidan kommer vi ha knott att snufsa på.
Dröjer nog inte länge innan man börjar tjata om att man vill vara gravid igen.
Trots att det inte varit den lättaste graviditeten!

I helgen har vi pysslat (eller jag) med julgodis.

Har som jag skrev bakat pepparkakor med Shola.
Tittade på adventskalendern igår, åt pepparkakor och Shola njöt av en kopp glögg.
Riktigt mysigt!!

Har även gjort

*Limekola
*Nougattryffel med Chili
*Kokosknäck

Idag ska jag sätta mig med mina mandelmassegodisar som jag gör varje år.
Rulla och fylla. Blir nog det dagen går åt till.
Shola är i skolan.
Där börjar det gå riktigt bra. *peppar peppar*
Hon kommer hem varje dag och är glad.
Oftast gladare och gladare för var dag som går.
Inte lätt att komma som ny till en skola, och nytt område.
Men det går framåt - och det är vi otroligt glada för..


Hela tiden hör man talas om dom nya vännerna som hon lärt känna.
Dom blir bara fler och fler.
Ifredags skulle några från skolan följt med hem för dom skulle spela fotboll på våran plan.
Tyvärr låg ju Shola sjuk i fredags. Fortfarande sjuk men vill till skolan.
Hela helgen har det vart snack om att då kanske dom följer med idag och spelar istället...

Underbart.

Min dröm om en vit trappa är uppfylld

2a Advent.

Veckorna susar snabbt förbi.
Redan 2a Advent.
2 veckor kvar så är det jul.

11 dagar kvar tills knotten är beräknad att födas.
Idags läget känns det inte som att det kommer ske tidigare.
Har ju fortfarande värkar av och till men dom vill inte förbli regelbundna och då känns det inte som att det kommer att gå snabbt.

Städningen hjälpte inte så där värst mycket verkar det som. *tyvärr*
Men knott kommer när knott vill.
Det jobbigaste är ju nu att veta hur man ska bestämma med älsklingen vart han skall befinna sig under dagarna.

Vågar man "riskera" att han jobbar i Varberg som vanligt eller satsar man på götet?!!
Det återstår att se.

Idag har vi iallefall fått bakat lite pepparkakor jag och Shola.
En liten stund lyckades hon behålla intresset för det.
1 plåt för henne
3 st för mig.

Så får det räcka med det.
Inte svårare än att plocka fram degen osv igen när denna satsen med pepparkakor är uppätna.



Kamran är hos sina föräldrar och stannar där en stund,.
Jag får möjlighet att hänga lite tvätt och plocka undan lite så slipper man det imorgon.
Eller så tar man och nanar en stund på sofflocket.. ;0)
Får se vad som lockar mest.

Idag me.

Idag är det undervåningen som gäller.
Måste få bort allt damm efter trapprenoveringen.

Har börjat med köket. Nästan färdig dammat och diskat krukor osv.
Tvättmaskinen går för fullt.
Gjorde lite små plock på övervåningen innan jag satte igång här nere.
Lade tvätten på plats, ut med nytvättade mattan i hallen, bäddat våra sängar osv.
Allmännt smått och gott.

Shola är hemma idag, vaknade inatt och mådde inte så bra.
Hade feber och lät allmännt krasslig när det var dags att vakna.
Så hennes säng får allt vara obäddad..

Fick ett riktigt efterlängtat sms för en stund sedan.. =0)
Hela situationen är ganska komisk..

När jag var gravid med Shola var 2 av mina vänner gravida under samma tidpunkt endast några få månader imellan oss 3.
Denna gång är det likadant ..
Musslan min vän ska oxå få bebis.
Vart lite saker bara som gjort att jag inte gått ut med det tidigare men nu fick jag (som jag ser det) klartecken på att jag kan skriva/prata om det.

Sist så låg Petra vännen först
sen kom Musslan och sist jag.

Den här gången blir det jag först (snart hoppas vi)
Sen Petra och sist Musslan...

Så härligt hur världen vill sig.

En annan vän är idag inne för bedömning om ev igångsättning.
Har gått 2 dagar över tiden och blivit lovad igågnsättning senast nästa vecka om den lill(a)* inte vill komma ut.
Vet ju att det inte är det hon önskar mest, igångsättningen alltså,
men jag hoppas endå på ett positivt svar för hennes skull.
Men mest av allt att dom får sin bebis till sig..
Förhoppningsvis nu under helgen.. =0)

Själv sitter jag har med värkar som idag gör ont!!
Inte regelbundna dock, men ett tecken på att det fortfarande är på gång.
Hoppas det är städningen som hjälpt till.
För då jobbar vi på idag me.. Så det så..
Ingen rast och ingen ro.

Och ett konstig illamående har infunnit sig oxå.
Håller tummarna för att det inte är vinterkräkisen som kommit hem till oss.



Nu ska jag fortsätta här hemma. Vill vara färdig innan Kamran kommer hem, pratade med honom för en stund sedan för att förbereda på att han kanske bör tänka på att komma tillbaka till göteborgskontoret istället för varberg.

Han kommer hem istället..
Oj oj. tror han blev nervös.
Så jag ska se till att bli klar annars ligger jag bara på sofflocket resten av dagen.

Kanske ordna en kopp kaffe eller tea oxå.

StädNoja!!

IDag har jag varit produktiv.
Eller det är nog bara förnamnet!!
Städat hela övervåningen i ett nafs känns det som.

Knottens rum blev dammat, dammsuget, Bäddat i sängen,
Hängt upp krokar och plockat bort lite i allmänhet.
Hallen åkte på sig ett städ med.
Lika så vårat sovrum med dammning,dammsugning och tvätt av golv.
Så även Sholas rum, Hann även julpynta lite till i hennes rum.
Julen skall ju kännas där inne oxå.

Pratade en stund med Petra i telefon. Det var mys.
Du behöver inte va avis *ler*
Väntan är inget kul. Det kommer för dig med. Några veckor till bara.

Sen spyr du av frustration.. ;0)

Kom mig iväg till Netto oxå.
Fick köpt in lite basgrejor.
Dock tog promenaden på mig.
Känns som knott ligger någonstans mellan knäna och tårna vid det här läget.
Trött som attans blev jag. I magen iallefall. Trycket tär på en!

Nu ska jag börja lite smått med middag.
Även slänga på en sats med risgrynsgröt på spisen..
Mumsfillibaba...

Sen ska jag nog se mig som färdig för idag.
Tror inte jag orkar mer,.
Men det återstår att se.

Nu till min matlagning och grötkokning.

Fortfarande hemma. Går inte snabbt det här.
Men det förväntade jag mig nog inte heller.
Hellre denna små smärtande mensvärken ett par dagar än att det blev som med shola.

Håller nu på med lussekatter efter att ha sovit bort hela dagen.
Fixat lite mysig kvällsmat som vi ska sätta oss med nu.
Mumsa mackor och dricka tea för en gångs skull.
Inte helt fel det heller.

Sen blir det mys med nybakta bullar.
Kamran ska på styrelsemöte och jag och shola ska göra läxor och kramas en stund tror jag.

Får helt enkelt ta och njuta dom dagarna som jag kan.

Hemma.

Var hos bm igår.
Lämnade lite prover och gjorde undersökning.
Öppnat mig har jag och hon trodde nog att jag "är så trött på allt att jag inbillar mig".
Men efter undersökningen så fick jag till svar at jag minnsan hade rätt.
Något har hänt dom sista dagarna och det verkar vara på g.
Men det kan stanna upp oxå.

Nu vet jag dock hur mycket jag öppnat mig och att jag allt kan pyssla på hemma ett tag till utan att vara rädd för att knotten bara ska pluppa ut.

När jag var hos henne fick jag oxå veta att min gamla vårdcentral skickat min journal som vi bett om.
Det gick mycket snabbare än jag trodde.
Hon ringde till östra och pratade med dom på narkosen där och dom skulle återkomma.
Vid 16tiden fick jag ett samtal till mobilen och det var en narkosläkare som satt med mina papper.
Vi snackade igenom sjukdomshistorian lite och efter en stund fick
jag klartecken till att använda EDA under förlossningen.
Dock kan det vara så att med ryggproblem blir det lite svårare att
sätta den och den kanske inte tar så bra som man vill.
Men det finns inga risker för att jag blir värre i min sjukdom efter att ev sätta den så då känns det helt ok.


Shola ska snart upp. Klä på sig, kolla adventskalendern sen dags för skolan.
Själv ska jag klä på mig och vänta på att Kamran kommer hem.
Ska iväg på visning av förlossningen på Mölndal idag.Och leta vägar.

Nervositeten stiger här hemma kan jag lugnt säga.
Nu börjar det ju verkligen närma sig och Kamran har nog förstått till 99% att han snart är pappa igen.
Verkar krävas värkar till det =0)

Min dröm om en vit trappa innan jul har gått i uppfyllelse

Tack för den sömnen!

Vid 17:30 igår kväll satte det igång.
Fick förvärkar/värkar som inte ville släppa.
Dom kom med ganska jämna mellanrum och har hållt på av och till hela natten.Och jag har väl fått sova en 3-4 timmar mot mina kanske 7-8 i vanliga fall.
Har en sådan mensvärks liknande smärta, den är ju värre än själva värkarna.
Och molat har den gjort hela natten.

Allt från några minuters mellanrum till över 1 timme imellan.
Har nu plockat fram en klocka på nätet så man slipper sitta med mobilen i handen hela dagen.

http://www.mommy-tools.com/contraction.html

Nu är det bara att avvakta och se om detta är på riktigt eller om det går över.

Ska till barnmorskan kl 14 idag (om jag fortfarande är hemma vill säga).
Får vi se vad hon säger om det.

Väskan är iallefall 99% färdig.
Shola ska vara hos mormor och morfar när det väl är dags att åka iväg.
Själv ska jag se till att packa det allra sista idag , så man slipper komma till förlossningen och komma på att- det är glömt, och det, och det!!

När Älsklingen kommer hem ska vi iväg och handla julgranen så vi har den hemma.
Satt och funderade på att göra det redan igår. Men av olika anledningar beslöt vi oss för att avvakta.
Sen satte allt igång.

Mamma var här när allt började och blev super glad och tyckte att nu dröjer det inte länge förräns vi har knotten hos oss.
Kamran däremot blev livrädd och "är inte alls redo ännu" *S*


Uppdaterar under dagen om tiden finns =0)

Min dröm om en vit trappa innan jul har blivit uppfylld

1:a Advent

Idag är det första advent.
Mys med jul och adventsljusstakar i alla fönster.
Röda gardiner och julstjärnor i massor.

Mina amaryllisar som jag planterat har börjat växa till sig.
Förhoppningsvis är dom utslagna om en vecka eller 2.
Och klarar sig fram tills julens slut.

Trappan våran är vit!!
Började med målningen igår. Och slutförden den nästan helt.
Var ju tvugna att ta en paus då färgen tar drygt 10 timmar på sig att torka.
Så nu har den fått stå över natten och idag blir det andra lagret. Och sen är vi nästan helt klara.
Har trappstegen kvar, Men det slog oss att vi kanske inte ska ha dom vita utan ta dom i en
mörk grå/ svart färg.
Ev bara betsa dom.
Men jävlar annamma va snygg trappan blev. Det är som att komma in i ett helt nytt hus.
Inte alls samma ljus eller nåt hemma nu.
Vad lite färg kan göra egentligen.
Min älskade tapet kommer verkligen till sin rätt nu när trappen är antikvit.

Mina änglaljus som jag köpte förra året (endast för att sätta i trappen) kommer att åka fram idag oxå.
Tillsammans med det sista av adventsgrejorna som ska fram.

Min dröm om en vit trappa innan jul håller på att gå i uppfyllelse

1a December

Nu börjar nedräkningen inför jul.
Julkalendern skall öppnas, datumljuset tändas.
Och imorgon 1a advent. Så otroligt mysigt.

Hade önskat att trappen var helt klar så man slapp stå med julstöket igen.
Trots att jag tycker att det är mysigt att hålla på att dona hemma så hade det vart så otroligt skönt att inte behöva tänka på nåt annat än julen, pepparkakorna, lucia osv.

Men nu är det som det är.
Och trappen kommer ju ett steg närmare att bli färdig för var dag som går.

Idag ska den ju målas. Iallefall hälften.
Får ju ta vartannat trappsteg nu så att man kan komma upp till övervåningen om det skulle vara nåt.
Shola måste ju kunna leka på sitt rum om hon känner för det.

Själv sitter jag och håller tummarna för att jag tål färgen som vi köpt för att måla trappen med.
Har ju alltid reagerat med andningssvårigheter mot lackfärg. Hoppas att jag inte gör det nu. Då är det kört känns det som.

När trappen väl blir färdig, blir här julpyssel, ska försöka ta en av dagarna ev nästa helg till pepparkaksbak.
Får se om tiden räcker till för det, eller om nåt "oförutsett" händer.

Min dröm om en vit trappa innan jul håller på att gå i uppfyllelse