Är jag hemsk!?


Saknaden efter Tufsie finns där men å andra sidan känner jag ett lugn i magen.
Ett lugn som inte funnits där på ganska länge.

Ibland kommer det farandes en tanke på att hon borde komma springandes.
Igår morse var bland annat den hemskaste dagen - gav katterna mat och passade samtidigt på att plocka bort Tufsies mat skål.
När jag sedan häller upp maten ställer sig Wilma (mamma katten) och tittar upp mot trappen och väntar på att Tufsie ska komma springandes ner för trappen.
Vilket hon inte gör.Givetvis.

Den blicken jag fick från Wilma..
Usch.
Men som sagt. Det går ganska bra.

Visst saknar jag henne. Och det är definitivt inte något som blir till en vana här hemma.
Men jag ska erkänna att det inte är lika svårt som det var med våran Helmut.
Han var Helmut. Kan tänka mig att det var svårare där då det var ett sådant definitivt besked vi fick pang på.
Och det var att välja mellan pest och kolera.

Här har vi som sagt haft ca 1 års betänke tid.
______________________________________________________________

Gårdagen bestod av en dag på Marstrand.
Ks jobb hade en liten sommar träff där anställda och deras familjer var bjudna.
Lite lekar, mat , dryck och trevligt sällskap.

Jag, K , S och lilleman åkte ut extra tidigt på morgonen och passade på att gå på fästningen.
Där S by the way försökte skrämma livet ur mig.
Vilket hon delvis lyckades med...

En allt som allt en trevlig dag.

Nu tror jag det knorrar i lillemans mage så en tallrik gröt sitter nog inte fel.