30 år

Kamran fyllde 30 år igår.

I lördags var här 30 års firande.
Jag och Kamelia (tack vännen) lyckades lura ut honom på lördag morgon och Kamelia höll honom borta hela dagen.
Jag fick pysslat och fixat, lagat mat och bakat kladdkaka, allt som behövdes göras han jag med tack vare att K inte var hemma.

Tina och Tomas kom och hjälpte mig med det sista när kl var 16.
17:00 började alla droppa in.
17:20 fick jag mess från Kamelia att ca 5 min sen är dom hemma.
Ca 17:30 kom dom.

In kom dom och älsklingen fattade nog inte hälften av vad som hände..
Hans reaktion var toppen.

Han hade definitivt inte förväntat sig så mycket folk. Och inte på lördagen.
Trodde att jag fixat nåt tills söndag (som var riktiga födelsedagen).

Men vi åt och drack, minglade, skrattade och hade det alldeles underbart.
Tack till alla er som kom.
Och hjälpte mig att göra K:s 30års dag till en kväll han sent kommer att glömma.

Blev inte så där jätte sent, och definitivt ingen supa-skallen-av-sig-fest.
Men det behövs ju inte heller.

Kan lungt påstå att jag fortfarande är slut efter hela förra veckans handlande och för fixande.
Det var riktigt jobbigt att försöka fortsätta hålla i allt fixande under lördagskvällen när alla var här.
Men det var värt varenda sekund!
Kändes som att ögonen gick i kors.
Självklart fanns det dom med som tyckte att jag töntade mig för att jag är slut i min kropp och försöker påpeka att jag bara är gravid.
(Mestadels folk som inte känner oss/mig sådär jätte bra och vet nåt om min sjukdom)
Men sådana människor finns det överallt, och jag/vi vet nu vilka som inte kommer att bli bjudna hit igen.
Men dom som känner mig hjälpte till så gott dom kunde och fick.

Idag blir det allmänt plock. Ska gå och tvätta lite.
Fixa iordning, kl 15:45 idag är det MVC som gäller.
Håller tummarna för att K hinner dit efter jobbet.

Den som lever får se.

Min dröm om en vit trappa innan jul håller på att gå i uppfyllelse