Känslig


Av en ren olyckhändelse råkade jag igår ramla in på bloggen Vita Villa Vila .
Som jag skrev till ägarinnan - så föll jag för den direkt.

Idag har jag spanat runt lite extra och märker att jag fortfarande är extremt känslig.
Läste om födelsen av hennes lilla A. Och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.
Tanken på hur hennes lilla knyte fick kämpa sin första tid i världen känns så orättvist.

Är så man önskar att alla orättvisor i världen bara försvann.
Men orättvisan finns överallt.

En nära vän till mig har oxå fått känns på hur orättvis världen är.
Jag sörjer med henne.
Jag kan inte ens föreställa mig vilka känslor som lever i henne i dagsläget.

Jag vet bara hur det känns att få ett besked om att allt snart kan vara slut/att tiden kommer att ta slut.Men aldrig behövt att genomgå det.

Hon var tvungen. Hon måste leva vidare med orättvisan.

Men vad ska man säga. Trots att man vet allt och man i vanliga fall kan prata om allt så är just döden och känslorna kring det nåt som man inte kan prata om på samma sätt.
Jag tror att både hon och jag känner att vi inte kan ge varandra det som behövs i den frågan.
(Missförstå mig rätt.)

Visst lyssnar jag och finns där. Det vet hon, Men på nåt sätt så tror jag endå att det kanske oftast räcker med vetskapen att om man behöver prata så har man någon.

____________________________________________________

Skumt inlägg.
Oj då. Det bara rann ur mig.
Kanske var på tiden att få ut sådant som legat ett tag.

Nu ska man då ringa och gratta sin vän som fyller idag.
Känns lite i magen.

citat från my-sweet-rainbow

*Känner inte riktigt för att fylla år. Det betyder att mamma fyller dagen efter och det blir bara jobbigt eftersom jag inte har någon mamma att fira. Suck!
Hon missar så mycket min mamma nu... Allt som händer med Amanda och med Josefin som hon inte får se. Det gör så ont! Hon skulle ju komma hem från sjukhuset.... Inte dö där. *